Vissa vägar korsar öknar, men var och en erbjuder en mycket olika upplevelse. Här är vad resenärer verkligen kan förvänta sig på vägen.
United States – U.S. Route 50 (Nevada)
U.S. Route 50 korsar små bergskedjor och torra bassänger, inte ändlös sand. Du kör genom långa tomma dalar och når sedan små städer var 100–150 km. Bensinstationer är begränsade men förutsägbara. Vägen är asfalterad, rak och lätt att köra på. Förvänta dig tystnad, stor himmel och klassiska amerikanska vägmotell.
Australia – Stuart Highway
Stuart Highway är en snabb, asfalterad väg med mycket långa sträckor utan service. Vägståg är vanliga. Värmen är intensiv på sommaren och vilda djur korsar ofta på natten. Förvänta dig röd jord, platt mark och starkt solljus. Denna väg känns avlägsen, men den är välunderhållen.
Chile – Atacama Desert Roads
Vägar i Atacamaöknen är mestadels asfalterade och i gott skick. Utmaningen är inte att köra, utan höjd och torrhet. Du passerar saltslätter, vulkaniska landskap och gruvområden. Dagarna är ljusa och klara, nätterna är kalla. Service är centrerad kring städer som San Pedro de Atacama.
Mongolia – Gobi Desert Tracks
I Gobiöknen är många rutter jordvägar, inte riktiga vägar. GPS är ofta mer användbar än vägskyltar. Du kan köra i timmar utan att se en byggnad. Förvänta dig ojämna ytor, flodövergångar och plötsliga väderomslag. Detta är självständigt resande.
North Africa – Sahara Desert Roads
Saharavägar är asfalterade nära städer och oaser, särskilt i Marocko och Tunisien. Mellan dem kan trafiken vara mycket låg. Du kör över grusslätter oftare än dyner. Förvänta dig militära kontrollpunkter, stark värme och långa raka sektioner. Guidad resa är vanlig utanför huvudrutter.